Tänker på alla minnen vi hade tillsammans, alla skratt vi delade och till och med alla förjävliga ord vi sa åt varandra. Du var den enda jag kunde va mej själv med , med dej kunde jag prata, ha kul med och skrika åt dej det kunde jag också. Men jag visste ändå att du höll mej så hårt ! Aldrig en dag utan att se ditt namn på min mobilskärm.. Jag kunde sitta o titta på dej i timmar och du gjorde detsamma , det var så lätt att hitta dej, att umgås med dej. Men vi va tvugna att forsätta livet , men åt skilda vägar. Jag tänker fortfarande på dej, men jag saknar inte dej. Jag saknar den du va den som fick mej att må så bra , den som fick mej att tro att jag var något speciellt. Och det slutar inte där. När jag ser ditt ansikte så är det absolut inte samma människa ,. Du ser inte lika glad ut som förr. Kanske kan det vara för att jag inte ser dej när du skrattar. Eller så kan det vara jag som tar bort ditt leende. Jag är ju som sagt en glädjedödare/bitterfitta. Tycker faktiskt också att det var dumt av mej att göra som jag gjorde. Jag tänker på de ofta , jag är ledsen att det blev så. Im sorry. Känner inte för att vända min sura min idag och säkert inte på ett bra tag heller .. Im out off here . Skriver säkert senare .. Hejdå.