Jag är påväg neråt igen., jag har aldrig känt mej såhär.., Såhär jävla sämst. Allt lämnar verkligen ett märke., Fan just nu känns det som att jag inte har nån alls att prata med, Ingen finns där som tröst. Ingen som man kan luta sig mot när man känner sig såhär., Just nu så vill jag bara bort härifrån., bort från alla problem. Starta ett nytt liv , på ett helt annat ställe , med nya ställen , nya människor . Jag är bara så jävla less ,. Jag önskar att jag åtminstone kunde komma härifrån på helgerna.. Vart vet jag inte ,.men långt långt härifrån.! Där man kunde få tänka klart och va sig själv. Jag har inte varit mig själv på ett bra tag nu. Sist så var det i februari jag var mig själv. Det känns jävligt jobbigt att bara sitta här instäng ., Om ni ändå bara visste ,. Hur det är att känna såhär.. Om ni var jag så hade ni också klagat., på det förjävliga liv som driver en till vansinne. Det är så jävla lätt att säga att man mår bra., men ingen vet vad som gömmer sig bakom detdär falska leendet. Bakom mina dörrar, där vill ingen vara. Sitta fast spänd ., aldrig komma ut i det fria. Aldrig känna luften , aldrig känna sig glad. Aldrig få känna livet., sitta dag för dag på samma ställe . Jag vill gå ut men det är någon som håller fast mig., och de är ni , ni som får mej att känna som ingenting , ni som får mej att må såhär ! Ni får mej att se ut som en liten hjälplös fjäril i en glasburk., burklocket sitter alldeles för hårt det är bara ni som kan öppna burken ,. Men ni gör det inte ,. Ni vill bara sitta och titta på en vacker fjäril ., men ni vet ju inte hur det är att sitta där i burken och långsamt dö ut., En dag så hoppas jag också .., på att få känna frihet,.